Nordamerikas Indianer

 
 Indianstammar  
 Lista över stammar
 Totempålar

 USA
 Apache
 Arapaho
 Blackfoot (siksika)
 Cherokee
 Cheyenne
 Hopi
 Irokesförbundet
 Kaliforniens indianer
 Kiowa
 Mahican (Mohican)
 Mohegan
 Natchez
 Powhatan
 Sioux
 Wampanoager
 Zuni

 Canada
 Chipewyan
 Eskimo
 Haida
 Haisla
 Micmac

 [ Startsidan ]
 


  Geografisk region: Nordöst (Narragasett bay)
  Språkgrupp: Algonquian

1619 återvände Tiskvanto till Amerika, 5 år tidigare hade han tagits till fånga av spanjorerna och förts till Spanien som slav. Han lyckades fly till England där han arbetade ihop pengar till sin hemresa. Han återvände till sin by, men fann den helt öde. Hans by hade utrotats av europeiska sjukdomar. Tiskvanto begav sig i stället till Wampanoagerna, som bosatte 30 byar i östra Massachusetts, och blev accepterad som medlen i stammen.
     1620 anlände skeppet Mayflower till Tiskvantos utdöda by. Pilgrimerna grundade en stad som de kallade Playmouth. Pilgrimernas första vinter var mycket svår på grund av den extrema kylan som rådde detta år. Under sin tid i det 'nya, landet hade pilgrimerna ännu inte sett en enda indian. När vintern led mot sitt slut fanns endast hälften av pilgrimerna vid liv. En vårdag kom en indian vandrandes till pilgrimernas by och hälsade dem välkomna till det 'nya' landet på engelska. Detta ledde till att wampanoagernas hövding Massasowit bestämde sig för att bege sig till Playmouth. En förtrupp bestående av Samusut –den som hälsat pilgrimerna välkomna- och Tiskvanto som talade bra engelska. Senare samma dag anlände Massasowit till Playmouth och ett avtal för fred och ömsesidigt beskydd förhandlades fram. Anledningen till att indianerna var så angelägna att komma överrens med pilgrimerna var att de ville få tillgång till de vitas mediciner. Ett förbund med de vita skulle också minska hotet från fientliga stammar.
     Tiskvanto stannade hos pilgrimerna, han lärde dem att odla och ta vara på vad naturen bjöd. Han lärde dem att tacka för maten genom en fest, tacksägelsedagen. 1621 firade pilgrimerna sin första tacksägelsefest tillsammans med wampanoagerna. Masasoit dog 1661 och eftertreddes av sin son Wamsotta som dog det följande året. Efter Wamsottas död 1662 övertog Massasowits andra son Metacomet, mer känd som King Philip, makten över Wampanoagerna. Vid den här tiden hade även Playmouth fått en ny ledning. Byn hade också växt med nya kolonister som för länge sedan glömt alla överenskommelse med indianerna. Kolonisterna försökte nu i stället att med våld kristna indianerna. De förbjöd indianerna att arbeta på söndagar då de i stället skulle be. De som bröt mot dessa bestämmelse mördades hänsynslöst.
     1674 mördades en kristen wanpanoag vid namn Sanamon av några indianer som i sin tur dödades av engelsmännen för det de gjort. Indianernas vedergärning ledde till att engelsmännen drev King Philip och hans folk från deras land. King Philip och wampanoagerna slog sig samman med Nipmock indianerna i centala Massachusetts. 1675 började det blodiga 'King Philips krig', som kom att vara i två år. Under den tiden totalförstördes 12 engelska städer ( Brookfield, Deerfield, Lancaster och Bridgewater m.fl.). 19 december 1675 utbröt "Great Swamp" massaken då både krigare kvinnor, barn och gamla, dödades. King Philip och hans wanpanoager drevs på flykt och förföljdes.
      Så småningom gick Narragansett in i kriget, men besegrades av kolonisterna. Även Nipmockindianerna besegrads. I tre månader lyckades King Philip hålla sig undan, men den 12 augusti hittade och mördade engelsmännen honom vid Mount Hope, Rhode Island. Han hade blivit angiven av en indiansk spejare. King Philips mördare styckade honom och tog med sig delar av hans kropp som trofeer. Kolonister sändes ut för att utplåna återstående delar av Wampanoagstammen. King Philips fru och barn såldes tillsammans med många andra som slavar i Västindien till ett pris av 30 shilling. Återstoden av Wampanoagerna slog sig samman med Narragagasset, men slaget var redan förlorat.
 

© K. Malmborg