
| |
Geografisk
region: Nordöst (New York state) |
| |
Språkgrupp:
Algonquian |
| |
Understammar:
Mechkentowoon, wawyachtonoc, wertenhuck, wiekagjoc |
Stammen kallas både mahican och mohican men inte mohegan, vilket är namnet
på en helt annan indianstam. Mahicanerna kallade sig själva "Muhhekunneuw"
som betyder "Den stora flodens folk". Detta namn tycks ha varit
för svårt för holländarnsa som i stället valde att kalla dem "manhigan",
vilket är det mahicanska ordet för varg. Variationer på stammens
namn blev maeykan, mahigan, mahikander, mahinganak, maikan och
mawhickon. År senare sammanfattade engelsmännen dessa variationer
till mahican eller mohican.
Mahicanerna var en av de fem algonquin stammarna
som levde i Hudson River Valley i övre delen av New York state. Mahicanerna
var den stam som var underlaget till James Fenimore Coopers bok Den siste
mohikanen som skrevs 1826. Cooper gjorde mahicanerna välkända men han
har också fått stammen att betraktas som utrotad av de flesta. Han har
också fått oss att förväxla deras namn och historia med moheganerna från
östra Connecticut. Tyvärr har dessa föreställningar om mahicanerna levt
kvar och många har ingen aning om att mahicaner fortfarande existerar
och lever i Wisconsin dock under namnet stockbridge indianerna. Då Mahicanerna
och moheganerna har ett när besläktat språk och kultur anser en del forskare
att de båda stammarna en gång i tiden har varit medlemmar i samma stam.
Hur som helst flyttade moheganerna österut medan mahicanerna stannade
kvar vid Hudson Valley, detta bröt all eventuell kontakt mellan stammarna.
Politiskt sätt var mahicanerna indelade i fem
stammar med upp till 40 byar. I jämförelse med andra stammar i öster var
mahicanernas samhälles struktur svag. Hövdingar , som ärvt sin status,
styrde byarna. Till sin hjälp hade de ett råd bestående av klanledarna.
Mahicanerna var indelade i tre klaner : björn, varg och skölpadesklanen.
På grund av att mahicanerna nästan ständig låg i konflikt med sina grannar
iroquoiserna fanns ett krigsråd som träffades med jämna mellanrum. Under
krigstiderna lades all makt på en krigshövding som styrde stammen på ett
nästan diktatoriskt sätt.
Byarna var relativt stora med 20-30 medelstora långhus. De var placerade
på kullar och starkt befästa. Runt husen låg sädesfält. Man livnärde sig
framför allt på jordbruk men fiske och jakt var viktiga komplement för
födan. Mahicanerna fick tag på koppar från de stora sjöarna genom byteshandel.
Detta gjorde att man använde koppar till ornament på kläder och som spetsar
på endel pilar. När de väl hade börjat idka byteshandel med holländarna
övergav mahicanerna de flesta av sina traditionella vapen och blev snabbt
experter på eldvapen.
|