
|
Geografisk region: Sydväst |
|
Språkgrupp: Uto-Aztecan |
Hopi-indianerna, vars namn kommer från deras ord hopitu som
betyder "de fredliga", är kulturellt sätt besläktade med
zuni och pueblo stammarna. Hopi folket härstammar från folket
som emigrerade till sydvästern 1000 f.Kr. Omkring 700 e.Kr hade
hopi indianerna utvecklat en lantbrukarkultur där de framför
allt odlade majs, korn, bönor, squash och bomull. Korn var huvudingrediensen
i Piki, ett tunt bröd som förekom vid varje måltid. Det kunde
ätas slätt eller som kompliment till någon stuvning. Stuvningarna
innehöll oftast de grönsaker som stammen odlade, t.ex. squash
och bönor. Vilda växter och grönsaker samlades in av kvinnorna.
Männen jagade hjortar vars kött var ett välkommet tillskott
i vardagen. Dessutom Var hjortskinnen mycket värdefulla. När
skörden kommit så långt att den inte längre krävde så stor uppmärksamhet
gav sig männen ut för att jaga ökendjuren. Jakt och dödande
togs på stort allvar av alla i stammen. Före jakten utförde
jägarna offer, böner och rökte den heliga pipan för att rena
sig inför jakten.
Runt 1100 e.Kr övergav hopi sina Pit-hus och flyttade istället
in i typiska rektangulära pueblo-hus. Hopi folket grundade städer
i bl.a. Oraibi och Mesa Verde. Hopi städerna var oberoende,
självstyrande enheter som leddes av en hövding.
1541 nådde spanjoren Coronado hopi
indianernas land. Hans ankomst följdes av en ström spanska utforskare
och missionärer. Hopi folket lyckades på ett effektivt sätt
hålla stånd mot spanjorerna. 1680 genomförde Pueblo indianerna
en revolt mot spanjorerna. Under revolten lyckades hopi folket
driva bort spanjorerna för alltid. Hopi lyckades stänga ute
alla spanska influenser och de vägrade att bli kristna. Hopi
har lyckats hålla kvar vid sin tro och många av sina seder
ända till idag.
Hopi
folkets centrala kulturella och religösa aktivitet var Kachina
ceremonien. Kachinas var andar associerade till livscirkel,
från födsel till död och återfödelse. Andarna levde under jorden
från oktober till april och rörde sig bland folket resten av
året. Under Kachina ceremonien, som var en pubertets ritual
för alla hopi barn, klädde sig männen i komplicerade masker
och dräkter för att personifiera en speciell Kachina. Indianerna
använde även dockor för att representera Kachinas. Idag är kachina
dockor (både antika och nutida) en av de mest eftertraktade
konstföremålen tillverkade av Nordamerikas indianer. Alla männen
tillhörde en kachina klan och varje klan hade sin egen kiva
eller kyrka.
När en hopi pojke och flicka bestämt
sig för att gifta sig med varandra (förutsatt att de inte tillhörde
samma klan) flyttade flickan hem till pojkens hem i tre dagar.
Under den tiden skall hon visa sin hushållsskicklighet för pojkens
mor. Under tiden utspelas ett håningskrig mellan pojkens kvinnliga
släktingar på faderns och moderns sida. "Kriget" involverade
många välmenande skrönor om det unga paret. När de tre dagarna
var till ända bad de unga paret till den uppgående solen och
blev därmed man och hustru ur stammens ögon. Efter giftemålet
flyttade paret till flickans familj. Om ett giftemål inte fungerade
hade båda parterna lika rätt att begära skilsmässa.
Under mitten av 1800-talet var det
framför allt Navajo indianerna och inte den vite mannen som
hotade hopi kulturen. Krigen mellan dessa två stammarna fortsatte
i stort sett ett helt århundrade. 1882 tilldelades hopi folket
ett reservat, men medlemmarna inom stammen var mycket splittrade
när det gällde att godkänna reservatet. Därför dröjde det ända
till 1906 tills alla i stammen accepterade reservatet. På grund
av att hopi och navajo reservaten till en viss del lappade över
varandra så fortsatte krigen mellan de två stammarna en bra
bit in på 1900-talet. Gränserna för de båda reservaten har dragits
om ett stort antal gånger, senast så sent som på 1970-talet.
Hopi befolkningen på reservatet växte från knappt 5000 under 1900
till 8952 under 1985.
|