Nordamerikas Indianer

 
 Indianstammar  
 Lista över stammar
 Totempålar

 USA
 Apache
 Arapaho
 Blackfoot (siksika)
 Cherokee
 Cheyenne
 Hopi
 Irokesförbundet
 Kaliforniens indianer
 Kiowa
 Mahican (Mohican)
 Mohegan
 Natchez
 Powhatan
 Sioux
 Wampanoager
 Zuni

 Canada
 Chipewyan
 Eskimo
 Haida
 Haisla
 Micmac

 [ Startsidan ]
 


  Geografisk region: Subarktis
  Språkgrupp: Athapaskan

Chipewyan indianernas område sträckte sig från Hudson Bay och Churchill floden till Great Slave Lake. Deras namn härstammar från Cree språket och betyder "de spetsiga skinnens folk", vilket refererar antingen till männens skjortor med spetsiga "svansar" eller till det vis de sägs ha berett sina bäverskinn.
     Chipewyan var den dominerande indianstammen i den centrala subarctic regionen. De bodde i låga koniska tipis vid gränsen till det obevuxna landområdet där kärlfrosten övergår i tundra. Resandes i små familjegrupper följde de myskoxarnas, älgarnas och rådjurens vandring över slätterna. Det var ett hårt liv, speciellt för kvinnorna, som kanske hade det sämst ställt av alla athapask tillhörande kvinnor. När det började bli ont om mat var det kvinnorna som först fick gå hungriga. Vintrarna var mycket kalla, somrarna korta och fyllda av moln av myggor och svarta flugor. Deras kultur var svag, influerad av Cree indianerna, deras klädkultur var där emot athapaskisk i fråga om mönster och ornament.
     Kontakten med vita pälshandlare startade 1717 när fort Churchill byggdes vid Hudson Bay. Chipewyas gjorde snabbt de vita männen till en del av sina handelspartners. De bytte ivrigt skinn och pälsar mot europeiska varor såsom kläder och vapen. År 1717 lär stammen ha beståt av 3500 individer, men en smittkoppsepedemi reducerade antalet chipwyas till under 500 personer. Under 1800-talet steg så antalet chipwyas igen. 1906 kunde stammen räkna 2400 personer. Under 1900-talet drog chipwyas stor nytta av den Kanadensiska regeringens växande service som t.ex. skolor.
 
  1970 fanns 4643 cippewyas bosatta i 16 byar i Kanadas nordvästra teritorrier

© K. Malmborg