Nordamerikas Indianer

 
 Religion

 Prärieindianerna

 Platå- och  slättindianer

 Skogslandet

 [ Startsidan ]
 


Prärieindianer
-mellersta USA-

Enligt en av prärieindianernas skapelseberättelser så skapades kvinnan först, så att hon kunde göra de rätta valen på livets väg. Mannen skapades för att vara hennes följeslagare, på det viset bar kvinnan ansvaret för att lära ut värdet i det dagliga livet, vilket ansågs heligt. När männen återvände från ett krig eller en jakt så fick de inte komma in i byn utan att gå igenom en reningsceremoni för att andarna inte skulle vända sig mot stammen. För att rena sig rökte prärieindianerna fredspipa.
     Man dödade eller skadade inte en människa eller ett djur utan att "tala" med andarna, det var vanligt att man offrade delar av bytet till andarna som tack. En av de vanligaste andliga ritualerna var Vision Quest eller Solo Vision. Den som skulle genomgå ceremonin var tvungen att renas, sedan sökte personen upp en isolerad plats där han satt och fastade och bad tills en andehjälpare visade sig och gav honom kraft eller vägledning. Både kvinnor och män genom gick denna ceremoni som har högt värde hos de flesta indianerna.
      Den viktigaste religiösa ritualen hos prärieindianerna var soldansen. Genom den hedrade man både solen och den kreativa kraften som, solen representerade, samt att man firade modet hos de dansande krigarna. soldansen utfördes alltid av män, oftast unga. De dansande målades med heliga symboler och bar gröna kvistar runt midja, huvud och vrister. Varje dansare bar också en örnbens vissla som de spelade på under dansen. Hos vissa stmmar träddes träpinnar genom dansarnas bröst. Pinnarna var sedan fast bundna i en påle som de dansade runt tills pinnarna lossnade. Hos vissa stammar pågick dansen i upp till fyra dagar.
     Alla medlemmarna i stammen genomgick under sitt liv ett stort antal ceremonier som markerade viktiga händelser som t.ex. födsel, puberteten, att man blev krigare, gifte sig eller dog.      När någon dog virades den döde in i skinn och lades högt i ett träd. Man nämde sedan aldrig den dödes namn. det var indianernas sätt att hedra den avlidne. De anhöriga sörjde vanligtvis den döde i ett helt år.

 

© K. Malmborg